Att slippa bli beskjuten av elektroniskt dataljus och vara ute och gå istället

03:18 PM - 15 Nov 2016 241

nicedayimg

Idag var det soligt, vilket det varit de senaste dagarna, men istället för att spendera dagen inne i den kokong jag gjort mitt hem till, så valde jag att gå ut och gå, och faktiskt njuta av solen. Vilket jag gjorde, jag gillar att gå ut och gå ibland, ofta blir det dock på natten då det är väldigt mysigt, istället för att behöva hantera stormen av folk som alla ska till asviktiga ställen hela tiden. Jag var ute och gick vid havet, samt inne i stan, båda hade sin charm, jag menar havets överväldigande storhet och vackerhet är svårslagen. Inte för att jag nödvändigtvis går i så poetiska tankar, utan istället funderar på alla de små saker som gör vardagen så extremt monoton, och håller oss i schack.

Men havets storhet tror jag blev slagen idag, av mötet med människans dödlighet. Okej, kanske inte så seriöst, men jag gick och lyssnade på musik, gick över en gatan, och jag hör en röst som tycks höjas mot min riktning. Jag vänder mig om, och plötsligt är det en krokig liten tant som sakta vandrar över till mig. Hon ber mig om en cigarett, vilket jag bjuder på, enligt cigarettrökarnas regler såklart. Hon tackar och erbjuder mig en femkrona, vilket jag inte tar emot då jag vet med mig att den femkronan kommer ligga och samla damm på en bänk i min lägenhet någonstans.

Denna tant var gammal, jag menar riktigt gammal. Och detta faktum slog mig i efterhand. Denna tjänst jag gjorde henne var likt ett mynt, tvåsidig. Hon har inte så mycket tid kvar i livet, och borde därför leva sitt liv så som hon vill, och en cigarett var vad hon ville ha i den stunden. Men samtidigt så står jag här som en bödel, som just bjudit henne ett steg närmare döden. Jag vet inte om jag är bekväm i den rollen, men jag antar att jag är rökare (och måste därmed följa rökarnas lagar) före jag är medmänniska.

Det var trevligt att vara ute och gå, fastän jag tvingades acceptera min nya roll vid dödens högra sida.

Tags:

Author: